Kvinnan som universum utplånade

Efter krig, imperier, profetior och krafter som kan avgöra hela civilisationers öde upptäcker José Monteiro något som inte ens all makt i universum kan rädda: tiden. Kvinnan som universum utplånade är en diktsamling som utspelar sig efter Slut A i Början på slutet: Mänsklighetens sista andetag — Gudarnas dom. Den följer relationen mellan José och Brunix genom kärlek, familj, en verklighets sista timmar och minnet som finns kvar när allt annat försvinner. Under 365 dagar försöker José göra det han glömde under större delen av sitt liv: leva. Inte som Montarion, räddare eller mannen som kan trotsa universum, utan bara som José vid kvinnan han älskar och barnen de byggt ett omöjligt liv med. När universum förändras försvinner Brunix ur historien. Platser, städer och stjärnor finns kvar, men ingen utom José minns henne. Dikter om två världar som lärde sig beröra varandra, deras sista år, en familjs födelse, några timmar av evighet och ensamheten hos den ende som minns ett liv universum raderat gör Slut A till en intim resa genom kärlek, förlust, minne och existens. Glömska kan vara ett sätt att överleva, men José fick inte det privilegiet. Universum glömde Brunix. Det gjorde inte han. Ett poetiskt verk från Montarion Universe. Varning: verket utspelar sig efter Slut A och innehåller betydande avslöjanden om det slutet.